Mormor

En kväll är himlen mörkare än vanligt och hon står i fönstret och tittar på stjärnorna. Hon tänker att däruppe finns de döda och hon blir inte rädd av tanken. Det är som att stjärnorna talar ikväll. Och det är roligt att fantisera. Hon ser mormor gunga på månskäran. Hon bär pärlörhangen av plast och hennes öronsnibbar är uttänjda. Runt halsen bär hon alla barnens navelsträngar hårt lindade. Hon sjunger att de värmer, aldrig stryper henne. Hennes hy är rynkig och hon har sin morgonrock av grön plysh på sig. Alldeles lugn är hon, stressar inte och bjuder inte på vattenchoklad eller pulverkaffe. Äter inte skorpsmulor och tjatar inte om att man måste läsa tyska eller klagar över att de inte stavar rätt i tidningen nu för tiden. Huden är slapp men len och mjuk. Hon dansar till Grieg, Bergakungens sal. Till efterrätt är det kräm, den nyttigaste efterrätt man kan tänka sig. De spottar körsbärskärnor på varann och mormor säger att det är bigaråer, inte körsbär.