Rökning Förbjuden

Det var ju bara det att hon trott att allting skulle bli annorlunda nu. Hon skulle vända och vrida på huvudet och plötsligt bli lugn och aldrig oroa sig mer. Dansa mitt på dansgolvet som en fläck, vinande, snurrande, svettig som ett ögonblick som inte vill försvinna. Älska. Veta att skilja på älskandet från alla andra känslor.
Däruppifran ser hon staden närma sig. Jordnötterna är slut och händerna luktar våtservett. Hon trycker handleden mot näsan, en dust av tre olika parfymer. Havet ligger stilla väntande under dem. Planet kränger och hennes sida lutar nedmot hamnen. Hon ser alla de välbekanta gatorna och byggnaderna och fylls av en ljusvarm känsla. Trött från himmelriket, molnlandskap lika verkliga som drömmarna. Öronen molar, motorerna mullrar. Hon lutar huvudet mot fönstret och fortsätter blicka ned.
Nästa steg på marken, luften är ljummare än hon trott. Nästan vår. Hon står i en bubbla och hör de andra prata på flera olika språk. Hon är hemma nu fast borta. Orden sveper genom henne. Hon är sin egen bubbla. Svårt att allltid vara verklig. Bussen svänger. Skyltar på annat språk. De tror att hon inte forstår och säger något om hennes jacka. Men hon tänker inte låta sig störas om verkligheten smyger sig för nära utan att hon är beredd. Hon pratar lite med en tjej som har håret instoppat i en mössa. Hon har beställt resan idag och färgat håret på planet. Hon ler med hela ansiktet och Klara ler tillbaka. Hon har bara handbagage och frågar efter bästa sätt att ta sig in till stan. Hon har fräknar och hennafärg i pannan och Klara säger att tåget är billigast. Hennaflickan ler igen och önskar henne lycka till och säger att hon avundas Klara som ska stanna längre. Hon svänger med sin virkade väska och går mot tågen och Klara fortsätter att le. Människorna slappnar av och tänder mer än nöjda en cigarett medan de väntar på bagaget. Mobiltelefoner knäpps på och förväntan blandar sig med cigarettröken och ingen ser skylten med rökning förbjuden.